Igår på tåget kom ett till tiggarslödder, en jävla kärring och skakade sin fula hand så att ett par kronor skramlade och likt de andra så mummlade hon något oförståeligt men hur dum man än må vara så fattar man att de ber om pengar.
Antingen innan det eller efter så kom en annan tiggare, en kille som talade klart och tydligt, han behöver pengar och han säljer även Situation Stockholm.
Honom hade jag gett pengar till om jag haft. Oj det låter nästan som jag bortförklarar mig, men sanningen är att jag inte gillar att ha massor av växel och grejer i plånboken så av ren vana tömmer jag den ganska ofta.
Ser någon skillnaden? Det är oförskämt att gå och vifta med händerna framför folk och mummla "kan jag få lite pengar" på främmande språk som ingen fattar.
Så om jag får komma med en liten fårga ur neutral synvinkel. Är det så att invandrare från mellanöstern elelr afrika eller whatever helt enkelt inte har något som helst folkvett? När de svenska tiggarna är fina i kanten med sitt tiggande?
Alla de svenska tiggarna jag sett (vilket kan räknas på en eller två händer) har pratat sarkt ut i vagnen artigt och presenterat sig och berättat om sig själv UTAN att dra i med snyfthistorier, och så kan de som vill hjälpa sträcka fram bidrag till honom.

 Snart kommer väl något spydig smygfjolla och säger "men invandrarna kanske inte kan så bra eller ingen svenska!"
Nähä? Men det är väl för helvete inte mitt problem? Man kan inte komma till ett land utan att kunna ett jävla piss och tro att man kan leva i frid och fröjd som en dans på rosor. Fast det är ju det man NÄSTAN kan i Sverige.
Man måste faktiskt anpassa sig. Jag skulle aldrig flytta til ett land där jag inte kan kommunicera.
Innan man kräver och vill ha hjälp av andra måste man faktiskt hjälpa sig själv.